Jag vaknade kl 7, gjorde mig klar för en dusch. När jag öppnade dörren till vår stuga kände jag en lukt av bränt. Tänkte bara att det var L-G som brände nåt.
Utsikten var vacker, som alltid. Ett vemod låg över hela morgonen, snart skulle vi skiljas. Efter frukost, två timmar senare, var utsikten en annan. Brandröken, och -lukten, från Sala hade hittat till Tiomilaskogen... Det stack i halsen och sved. Vi åkte iväg lite tidigare än planerat, det gick nästan inte att vara ute. Våra tankar gick hela tiden till branden, vi såg röken därifrån på väg mot Göteborg. Så maktlösa vi människor är! Hemskt. Hoppas de snabbt får kontrollen över elden.
Vi åkte över "Schlätta", vackert landskap fyllt med vindturbiner.
Framme! Kändes surrealistiskt att se Torpet på riktigt, efter att ha sett otaliga bilder härifrån :)
En efterlängtad matte är hemma! Kärleken visste inga gränser när Rolff såg Lisa stiga ur bilen. Riktig kärlek.
Familjen samlad! Tack familjen Bomble för härbärget!
Nu när jag försöker samla tankarna och känslorna efter dessa underbara dagar ploppar dessa ord upp: vänskap, sticksystrar, kärlek, gemenskap.
YOU HAVE MY HEART.
Och du har mitt hjärta fining! Den där bilden på mig och Rolff gillar jag! Rolffs blick är härlig!
SvaraRadera